.

Igår flyttade vi till lägenheterna. Vid första ögonkastet var det inte mycket att hurra för men efter lite piff å lull så känns det bättre. Alfred och jag har varsin fängelsecell med världens minsta säng och tillhörande landstingsfilt. Mysfaktorn är alltså ganska låg men det kommer med tiden. Storhandlade på Migros innan vi satte oss på ballen med ett glas rosé. Livet på en pinne, som vi brukar säga.
Eftermiddagens drama stog Jocke för som började med att låsa sig ute. Vi har sånna där smarta "bara å slå igen-dörrar" och eftersom han är den enda som bor ensam hade han ingen som kunde öppna åt honom. Stackarn. Tillslut kom en vaktmästare (eller nåt) med femhundra omärkta nyklar. Det var bara att prova sig fram. Han var inte ens säker på att han hade rätt nykel men som tur var kunde Jocke komma in efter 20:e nyckeln. Behöver jag nämna att jag är glad att det inte var jag?!
När mörkret hade lagt sig och rosén var slut knatade vissa delar av sällskapet till Annas restaurang. Det var en kul kväll. Inget Sunes Sommar dock, men jag är nöjd ändå. Trots att vi blev stoppade av Jandarma, Turkisk militärpolis, på vägen hem. Turkiet är ett märkligt land ibland, men trevligt ändå.

S