.

Min kropp är inte på topp. Låg däckad med migrän i tisdags, jag odlar en gigantisk aknekoloni på axlarna och jag är konstant trött och arg. Jag går på minus helt enkelt. Försöker peppa och vara positiv men just nu känns det som jag har världens jävla berg att bestiga (och ni som var med mig vid Kebnekaise vet att det inte är min grej.. haha..)

Thailandstjänsten är såklart en glad nyhet men självklart tvekar jag och vinterhetsen gör mig stressad. Vem ska var och när och hur? Jag känner mig trygg här och vill inte alls bryta upp. Samtidigt som jag inte vill göra någonting annat. Det är mitt vanliga dilemma, vardagstristess vs. förändringsångest. Men ingenting är konstant, det är bara att rulla med och försöka njuta av åkturen. Om två månader är jag hemma igen, hemma och vänder. Låt tiden gå fort. Och långsamt.

På lördag åker Daniel hem. Jag gillar det inte!!!